Montessoripedagogik

Maria Montessori 1870- 1952

 

 

Montessoripedagogiken bygger på en människo- och kunskapssyn som menar att barnet har sensitiva, känsliga, perioder när de känner lust och är särskilt mottagligt för inlärning. Maria Montessori kallade det för absorbent mind, det absorberande sinnet. 

Inom Montessoripedagogiken läger man stor vikt vid att varje barn ska ha medinflytande och känna sitt eget ansvar. Begreppet individualisering är också centralt och innebär att barnet sätts i centrum.Pedagogens roll är att observera barnet och dess behov och intressen och sedan vara som en handledare som stödjer och motiverar barnet i sin inhämntning av kunskap. Det är viktigt att barnen får arbetsro och att det är så få avbrott i verksamheten som möjligt. Barnen får sysselsätta sig med det som de själva väljer utifrån möjligheterna som erbjuds i lugn och ro. Det är av stor betydelse med åldersintegrerad verksamhet.

I Montessoripedagogiken utgår man från ett holistiskt perspektiv, ett helhets- och fredstänkande, och att allt har ett samband här i världen och att det är viktigt att värna om och vårda vår miljö.

Det material som används inom Montessoripedagogiken är mycket konkret och det mesta av materialet är självrättande för att låta barnen arbeta så självständigt som möjligt och undvika att barnet känner att det misslyckas. Genom att barnen alrbetar med olika material under dagarna behöver de inte känna att de ska jämföra sig med en kompis och på så sätt kan de finna arbetsro och självtillit och öka sin självkänsla och självmedvetenhet.

Det finns oftast bara en uppsättning av Montessorimaterialet vilket då naturligt tränar barnet att visa/ta hänsyn, vänta på sin tur och att samarbeta. Allt Montessorimaterial går från det konkreta till det  abstrakta.